RES DIG UPP IGEN

spyr på det här. behöver förändring. spyr på livet.
byter blogg oki? känna bättre. FÖLJ MED MIG
allt vi bygger upp kommer vittra bort varför ska vi bry oss om vårt liv är kort?

får jag spy i ditt paraply?


fyfan. fyfan. så jävla äckligt. så jävla lågt och så enkelt och så sinnesrubbat att jag inte kan andas. hur kan det vara tillåtet att göra en sådan film? det handlar inte om att välja mellan stackars lilla tanten som inte har råd med mat och som inte kan ta sig över gatan själv och tio springande invandrarkvinnor med barnvagn som blir framställade som om de krossar allt som kommer i deras väg. som om de inte visar hänsyn och som att de bara tar och tar utan att ge något tillbaka. har inte ord för hur dåligt jag mår. äckligtäckligt. orkar inte ens vara seriös. det är skrattretande. jag trodde de hade nått botten men än en gång visar de att det finns mer tomrum att falla ner igenom.


hehe när vi ändå snackar valfilm så kan jag ju slänga in att socialdemokraternas är toppen, medans miljö inte har lyckats lika bra, men who cares, miljöpartiet är fortfarande det parti jag skulle lagt min röst på om jag var arton+

homeboy

hahahahahaha äger

inget är logiskt

hähä snodde bilderna från fina lovisa som jag var på way out west med.
det ägde iaf, särskilt wu-tang clan och jonsi, men även håkan; faktiskt.
trodde jag hatade honom hähä men han var awesome live. nu känns allt
gråt och tråkigt och hemskt, men som tur är har jag popaganda kvar
nästa vecka yes sir. är så pepp på robyn att jag dör. och belle & sebastian.

now what you gonna do?

åhåhåhåh måste nästan köpa det här linnet; det heter nämligen engla.
haha elak jag verkar men you know what I am talking about fluff

som solen i era ögon

hallååå skola jag orkar inte.

seriööööööst


leave your children at home

Wu-Tang Clan – Gravel Pit
klockan nio imorgon avgår bussen från stan mot göteborg. lovisa och jag ska nämligen på way out west. känns konstigt att charlottsing inte är med men jag har ju lovising iaf. cheeeeeck out my gravel pit, a mystery unraaaaveling.

världens snuskigaste man

way out west i helgen!

it's true to me

en gång i tiden var jag fan smal

stoppa mig

hahaha sitter och skrattar åt livet just nu. jag måste vara världens mest deprimerade människa. och världens bästa på att dra ner andra till min nivå. ååhhhh jag orkar inte. jag vill sluta klaga vill vill vill men jag är beroende och fast i en evig karusell ta mig härifrån, ta mig bara härifrån det är den enda jag ber er om. jag förstår ingenting. förstår inte vad era leenden kommer ifrån och var ni finner orken. jag skrattar bort allt. gör allt till dåliga skämt som jag kan kasta bort för att sedan glömma. vill inte fastna i mitt huvud igen för vi vet alla hur det blir. jag vet hur det blir men jag jobbar inte för att stoppa det. vill inte vill inte vill inte. gör mig snygg gör mig smal gör mig perfekt gör mig normal gör mig oövervinnerlig gör mig stark gör mig söt gör mig smidig och ge mig en annorlunda men bra personlighet gör mig en gnutta galen gör mig bestämd gör mig klar gör mig vad som helst med inte som jag är gör mig fri gör mig oberoende av andra gör mig smart gör mig intressant gör mig trevlig och ge mig förmågan att sluta upp gör mig förlåtande men ge mig ett minne av järn och gör mig som ni vet att jag vill vara för jag vill bort härifrån och aldrig komma tillbaka.

och du är nästan vaken

hej hej spexhult. fiska kräftor hela helgen. vill dö. fast bara lite. nu kan jag läsa hur jävla mycket harry potter jag vill, nice! förövrigt så mår jag apa just nu, är inte pepp på livet, not at all. vill bort från bankeryd. som fan. vill bo i malmö. hata jönköping. hatahatahata. saknar emmaboda så jag dör. puss
du vet att du fått nog när du vill ha mer

låter dig aldrig slippa undan

jag är rädd för att fastna i en värld av tvång och jag frågar mig; kan man bli kär i en bild av sanningen som inte existerar? för vi var alla där den där gången, med blomstermönster mot vår nakna hud och glädjen som jagade oss i natten sken igenom vårt tunna skal och gav kvällen hopp. jag hade aldrig sett något så vackert. så rent och så äkta. pånyttfödd för hundratrettiofemte gången och dina läppar värmde min bara hals när solen inte längre ville vara med. när den inte orkade kämpa och jag tog så mycket skit. ta ingen skit ta ingen skit sa ni men allt jag tog var skit för jag trodde det var den jag förtjänade. jag trodde jag var skit för det var så du hade behandlat mig. och visst fan jag festade för mycket men jag trodde ändå det var du och jag. snälla. jag ber dig. vaka över mig när du föder upp ditt ego på whisky och praliner för du vet innerst inne att du behöver mig lika mycket som jag berhöver dig. ta all skit älskling. ta den; för du förtjänar den.

inget annat än emmaboda!

vissa bilder vände visst på sig, damn, men detta har iallafall varit livet för mig och camp LÖK under emmaboda-tiden. det var livet and I'm going to tell you all about it men ni får fortfarande vänta ett tag. är fortfarande helt död. snart ska jag iallafall träffa fluff och sen sticka till tabita och mysa. puss. livet är en apa

livet är en fest på med tre kilo mascara

bilder lånade av emy borg.
och med bilder lär komma! emmaboda ägde men just nu är jag inte så pepp på att dra allt utan ni får vänta ett tag. haha puss

RSS 2.0