SICKNESS
seriöst, fanny pak! helt sjuka. sure thing, jag är lite efter, men helvete! love 'em
tro på os to
åh tilda, minns du hur kära vi var i honom? han gav oss andnöd och vi pratade inte om annat än honom. och hur många gånger grät vi inte över att vi aldrig skulle träffa honom? jag saknar det. faktiskt. det gör jag. underbart.
PERFEKTION
dom hade mycket att säga
åhhhhhhhhhhhhhh, fjortizzzzgirl95 alltså, men skitsamma. bilden väcker minnen.
it's that simple.
Andreas Grega – Dom hade mycket att säga
Andreas Grega – Ta vad du vill
Andreas Grega – Världen är elak
Andreas Grega – Älskling
wenn du atmest
när snön kom föll bitarna på plats. vissa bitar. obetydliga, men ändå så viktiga bitar. i blommig kjol och med en tom blick satt jag där, men jag fixade det. i fucking did. och nu är det över. nu kan jag ägna mig åt mer obetydliga saker. saker som jag vill, och tycker om. jag känner mig ganska lugn, even though jag har mycket att oroa mig över egentligen. men jag orkar inte. säg någon som orkar. jag har oroat mig way too much och står inte längre ut. eller, jag kommer fömodligen vara likadan, lika neurotisk och knäpp, men mitt sinne har lugnat ner sig, börjat slappna av mer. snart är det jul, och sedan nyår. snön faller utanför och jag känner att nästa år kan bli början på något nytt. nej, skratta inte nu, det här är seriöst. det känns bra, som om att man får en ny chans att göra sitt yttersta och en ny chans att glömma all gammal skit som man så länge haft runt omkring sig, och det kommer bli bra. jag bara känner det. och bara så att ni vet, jag älskar pamiiiiiii, hon är bästbästbäst!
the soundtrack of my life
the soundtrack of my life
just last the year
idag ska jag till a6 med fluffi och köpa alla julklappar eftersom jag inte har köpt en enda, och jag har en prettttyy stor familj att köpa till. asjobbigt. jag orkar inte med julen, seriöst. den suger.
vem vet vem vet vem vet
fem sanningar helt enkelt...
...jag var för lat för att skriva tio.
1. jag älskar när tvättmaskinen är på i badrummet för då blir det så varmt där och då är min enda önskan att bara får sitta där i min ensamhet och bara vara. love it. och det är asnice eftersom resten av vår lägenhet är kall som antarktis, uschfyfan.
2. jag älskar nässpray! skulle nog seriöst inte klara mig utan det. jag måste kunna andas genom näsan för om jag inte kan det så inbillar jag mig alltid att jag kommer att dö i sömnen, så tacka gudarna för nässpray, even though jag är på gränsen till missbruk, yo.
3. jag tänker på skånska. galet? ja. har helt enkelt pratat för mycket skånska med michelle i halmstad och allt. crazyyyy.
4. jag är jätteful när jag skrattar. jag menar inte fulsöt eller typ charmigt ful, utan verkligen ful som stryk, ful som bajs. ni fattar. och saken blir ju inte bättre av att jag skrattar som en gris. som en tant. typ.
5. när jag bråkar med mamma, vilket jag gör väldigt ofta, burkar jag låsa in mig i badrummet och spola jättemycket så att jag slipper höra hennes röst. moget? ja, mycket moget!
what kind of fool am i?
nej, jag tänker inte be om ursäkt för min dåliga uppdatering. jag har inget att be om ursäkt för. absolut inte. jag är så aggressiv nu för tiden, don't know why och det suger. allt känns så konstigt och jag är paranoid. som fan. mina tankar är inte sunda. jag borde ta en paus. typ komma bort från allt ett tag. egentligen. jag tänker så alldeles för himla mycket. herregud. jag orkar inte med att inte veta vad jag har människor. jag vill ha precision, men ni skrämmer mig med era steg. med era drag och jag tappar min säkerhet. jag är så osäker. osäker på allt jag gör och nu har jag krånglat till det rejält. men det är lika bra att hålla käften och forsätta. vad finns det för andra val? jag är för feg för att göra som jag vill. för konstig för att kunna välja själv. hjälp mig. hjälp mig inte. sanningen gömmer sig alltid när den behövs som mest.
det enda som inte svider i mina öron just nu.
ingenting blir som förr I guess
min hud var infekterad och röd, precis som du i min mardröm; enbart iklädd sandkorn och mina sinnen försvagades genast. sekund för sekund. vi smög försiktigt förbi fönstret och lurade allas ögon med kärlek och förtroende och de älskade oss. det gjorde dom fan. fan. blinkande ljus i natten och marken var frusen. vi dansade i natten och rullgarinderna rasade ner för att hindra människors ständigt sökande blickar. för att undanhålla sanningen och för att dölja allt. för att blinda oss alla. tvinna våra själar på sockervaddspinnar och träng er igenom våra lemmar likt grillspett genom kött. natten ledde mot sitt slut. vi kammade våra benor och tvättade våra skor. aldrig skulle vi visa oss svaga. visa att vi var människor. never. vi - du och jag, var så mycket mer än det. vi var gudar i en lufttom vattenhåla, vi var prärievargar på solen och hur vi än tog hand om er och log mot er och hur länge ni än levde på våran karisma så visste vi det hela tiden. vi såg sanningen speglas i era ögon och vi vet att ni tänkte det hela tiden. anade det. att hur ni än försöker, hur vi än försöker, så kommer ni aldrig bli lika bra som vi. inte ens av ett under.
vi hostar slemm
i en garderob fylld av tomhet låg jag. med utspridda armar och ett udda leende på mina rödmålade läppar. kylan åt, likt en köttätandeväxt äter en fluga, upp mig inifrån. jag hade aldrig förr varit en vilsen person, men här - i min ensamhet, upptäckte jag att min desperation hade förflyttatts till en ny nivå. ett svårare stadie och jag ljög. ljög om min barndom, mitt ursprung, och om mina vänner och om alla dessa somrar vi genomled tillsammans och ni spottade mig rakt upp i ansiktet, var uppriktiga, sa som det var. sa det som ingen ville höra men som alla visste och gömde i en korg på ryggen. trots det log jag. log mitt fåniga leende. bad om nåd. bad om nåd på mitt eget skrämmande sjukliga sätt och ni sa att så skulle ni aldrig bete er. aldrig. ni påminde mig om det tills min hjärna inte förstod något annat. aldrig. för ni var vuxna. tålmodiga. men jag visse att, när ni insåg att ingen älskade er skulle ni falla ner samma väg som jag, störta mot ett klippblock för att tillslut krossas av ett hav av ilska och mörkret skulle vara oändligt. ingen skulle sakna er. visst, tårar skulle fällas. ett eller två varför, men dagen därpå skulle ni glömmas. förträngas. precis som alltid och det sista äpplet föll till marken och hösten var förbi. ingen skulle bry sig. bara så att ni vet. bara så att ni är beredda och jag säger; ta det från någon som vet. någon som har gått igenom det här och än en gång skrattade ni mig rakt upp i ansiktet men jag slutade aldrig kämpa. hjärtformade kuddar mot min blåslagna kropp och min smärta upphörde för en stund eller två. stunder som dessa var obetalbara i ett liv av svordomar. stenarna viskade mitt namn och telefonen ringde men vi svarade inte. aldrig skulle vi svara. vad fanns ute i verkligenheten nu, som vi inte kunde skapa här, i våra drömmar? vem fanns där ute i verkligheten som kunde vara bättre för oss än oss själva? håll käften, ingen förstår ändå.
advent. advent för helvete
och hur jag än tvinnar och vrider på min själ, så kommer det alltid att skrämma mig. morgondagen. löften likt lövet på trädet. håller tills det inte längre orkar och faller. faller och drar ner allt runt omkring. mitt hjärta i grått. silvergrått och vi tappar andan. en minut. två, tre minuter och även fast vi bara drömmer så finns det inget falskt här. bara sanning. sanning i mitt rödbruna hår och tyst som natten försvinner vi som snön på våren. tinar. tinar, fast med ett fruset sinne. min kropp värker och tvn står påslagen dag efter dag. dygn. flera dygn. jag sover inte längre. det behövs inte och mina naglar har slutat växa och kanske kommer vi inte minnas det här imorgon. morgondagen.
idag blir det julskyltningen med dom allra bästa. sanningen är att vi äger. sanningen är att vi äger tillsammans och ingen kan ta det ifrån oss. typ.
we play endlessly
knark alltså! sigur rós
och nu ska jag iväg och träffa stina & nellan och sen ska vi iväg till några, fint!
hahahaha havreflarn, tilda!
och nu ska jag iväg och träffa stina & nellan och sen ska vi iväg till några, fint!
hahahaha havreflarn, tilda!
som ur en vinterdvala vaknar du
utslag likt ett lakan över min nakna kropp. molntussar av problem i mina rödsvullna ögon och kanske var du där i lördags. kanske såg jag dig. skymtade dina konturer och andades din kärlek. jag minns inte. min halsduk var blå, jackan varm. minus fem. jag var inte kall. jag glödde. brann. svettades där vi sprang likt hjortar längs med skogsbrynet och du har aldrig varit vackare än där. saffransdoften var evig och hur många gånger vi än tappade balansen så föll vi inte. perfektion. vårt ord. du och jag. du och jag för evigt, i en dröm. i en trälåda med krumelurer på locket och aldrig skulle jag behöva andas alla dessa djupa andetag för du lättade bördan med flera hundra miljoner kilo. men solen lyser inte längre. inte som den gjorde. inte som den borde och min röst orkar inte längre dessa mörka timmar. den dör, brister, när jag, men min allra sista kraft; som jag så länge sparat att använda i nödsituationer, ropar efter hjälp i min källare. mitt hjärtas källare. jag behöver dig. stearinljus i mina tankar och det luktade nytvättat i hela världen. brinn.
jag behöver värmen igen
jag saknar öland och halmstad och borås och göteborg och allt. det var bäst okej?
och jag kan inte sluta längta efter nästa sommar; halmstad, gullbranna & öland ochallt.
men anyway, gårdagen var bäst, right?
tilda & lovisa & michelle, haha, fina vi är!
och stina gillar taggar i rumpan haha.
HAR NI JUICE? HAR NI JUICE? HAR NI JUICE?
jag e mongo, du e mongo
älskade cpkyckling - ingen är som du.
hej nu har jag brunt hår och jag och michelle kan inte sluta lyssna på tunnan&moroten.
och michelle är bäst i hela världen, bara så att ni vet.
total solförmörkelse i mitt hjärta
mvg i idioti, sm i djävulskap. låt dina tunga tårar strömma längst dina så noggrant markerade ögon. ta åt dig. ta alltid åt dig. snön dalar inte fridfullt längre. lägger sig inte likt bomull i din värld. sov. sov. och vakna aldrig igen. ludna spindelben i en ljusblå nyans. skadar oss gör vi alla. men inte som du. värm mig med din låga och ljug för mig med ditt hänförande leende. bara jag får vara vid din sida. bara för en minut och aldrig mer lyser solen in genom våra fönster. en öppen dörr mot natten och ingen annanstans vill jag vara. för ingen annanstans finns du. en ensam sjöstjärna och dina läppar sys ihop ännu en gång. älskling. lys för mig. sanningen i dina ögon. måsar i våra hjärtan och en kyla så evig. mörkret kommer alltid att jaga oss. så sov. bara sov.
ni är rätt bra ändå
du sagst ich bin dir wichtig
silverånga ur min stumma mun. det var mörker överallt. i dig. i mig. i hela jönköping. tusen droppar och snus på marken. ingen ringer. ingen alls och jag knöt mina skosnören för elfte gången. inget orange i min värld längre. inga löv på träden. silver. tretton minuters väntan på bussen mot evigheten. illamående och slemm. dra din jacka tätare om kroppen lilla flicka. lilla hora. tjock gubbe med militärjacka och ful väska. låga blickar kastade han. slemmiga. ni ser ner på mig. jag ser ner på er. min hjärtekramp värker mer nu. nu när jag sitter här. om vi hade haft en plats, så skulle detta varit våran. i sommarsol och i fågelsång. lämna mig inte. inte så här. inte med ett söndrigt liv. inte med en trasig dröm. sy ihop mig igen. sy ihop mitt hjärta. först då kan du lämna mig.
du är min sol i en evig snöstorm
du är min sol i en evig snöstorm
spela mig på radion
