vi hostar slemm
i en garderob fylld av tomhet låg jag. med utspridda armar och ett udda leende på mina rödmålade läppar. kylan åt, likt en köttätandeväxt äter en fluga, upp mig inifrån. jag hade aldrig förr varit en vilsen person, men här - i min ensamhet, upptäckte jag att min desperation hade förflyttatts till en ny nivå. ett svårare stadie och jag ljög. ljög om min barndom, mitt ursprung, och om mina vänner och om alla dessa somrar vi genomled tillsammans och ni spottade mig rakt upp i ansiktet, var uppriktiga, sa som det var. sa det som ingen ville höra men som alla visste och gömde i en korg på ryggen. trots det log jag. log mitt fåniga leende. bad om nåd. bad om nåd på mitt eget skrämmande sjukliga sätt och ni sa att så skulle ni aldrig bete er. aldrig. ni påminde mig om det tills min hjärna inte förstod något annat. aldrig. för ni var vuxna. tålmodiga. men jag visse att, när ni insåg att ingen älskade er skulle ni falla ner samma väg som jag, störta mot ett klippblock för att tillslut krossas av ett hav av ilska och mörkret skulle vara oändligt. ingen skulle sakna er. visst, tårar skulle fällas. ett eller två varför, men dagen därpå skulle ni glömmas. förträngas. precis som alltid och det sista äpplet föll till marken och hösten var förbi. ingen skulle bry sig. bara så att ni vet. bara så att ni är beredda och jag säger; ta det från någon som vet. någon som har gått igenom det här och än en gång skrattade ni mig rakt upp i ansiktet men jag slutade aldrig kämpa. hjärtformade kuddar mot min blåslagna kropp och min smärta upphörde för en stund eller två. stunder som dessa var obetalbara i ett liv av svordomar. stenarna viskade mitt namn och telefonen ringde men vi svarade inte. aldrig skulle vi svara. vad fanns ute i verkligenheten nu, som vi inte kunde skapa här, i våra drömmar? vem fanns där ute i verkligheten som kunde vara bättre för oss än oss själva? håll käften, ingen förstår ändå.
åsikter
Postat av: Elin :)
jag älskar dina "dikter" älskling! :*
såfina.
Trackback
