känsla

i ett lakan och med tomma skrik och du vet varken in eller ut för du är feg och har inte gått igenom det vi har och kommer aldrig att ta steget till ett annat liv ett bättre liv och du krampar och kämpar men ingen hjälper dig för du fanns aldrig där för du skulle alltid klaga och se ner på oss och vi spyr på dig för du har ingen rätt att vara här säger vi och du förvirras och tappar bort dig själv i ett hav av oändlighet och du kommer falla och tryckas ner tills du andas ditt sista andetag och druknar i en flod av känslor som du aldig känt och vi är så trötta på dig och ditt utseende att vi inte orkar bry oss.
det är så det går, älskling.

åsikter

Skriv va' fan du vill:

Namn:
Ska jag lägga ditt namn på minnet?

E-postadress:

bloggadress, så att jag kan kommentera din blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0